HÄR FÖLJER EN SAMMANFATTANDE REDOGÖRELSE FÖR VILKET SKYDD RELIGIONSFRIHETEN HAR I TRETTON OLIKA EUROPEISKA LÄNDER.
Redogörelsen gör inte anspråk på att vara uttömmande utan pekar bara ut var problemen kan ligga och vilka lösningar som finns.
Då vi arbetade med detta kapitel, liksom med hela häftet, insåg vi att det finns ett stort gap mellan teori och praktik när det gäller frågor om mänskliga rättigheter.
De skriftliga garantierna finns. Utmaningen ligger i att översätta dem till verklig frihet som gör det möjligt för människor att kunna leva i harmoni utan att besväras av diskriminering och oro.
Ju stabilare en demokratisk nation är desto noggrannare ser dess myndigheter i allmänhet till att de mänskliga rättigheter som är inskrivna i landets grundlagar efterlevs. I länder där man historiskt sett har haft totalitära regimer är det mest sannolikt att statens företrädare nonchalerar lagarna om mänskliga rättigheter. Dessa överträdelser ursäktas ofta med sådana argument som “De kallar sig en religion men egentligen är det ingen religion”.
Svaret på detta gavs av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i målet Manoussakis mot Grekland i september 1996 där slutsatsen blev att staten inte skall lägga sig i och döma om vad som är religion och inte. Det räcker att en grupp troende uppriktigt går samman för att bilda en religion.
Detta utslag överensstämmer med den hållning som uttrycktes av Europarådet i en undersökning av Direktoratet för mänskliga rättigheter, nämligen att begreppet “religion” är ofullständigt på grund av att “skyddet av religionsfriheten inte begränsas till allmänt spridda och globalt erkända religioner, utan även omfattar sällsynta och så gott som okända trosuppfattningar. Begreppet religion skall därför förstås i ordets vidaste bemärkelse”.
De skriftliga garantierna finns. Utmaningen ligger i att översätta dem till verklig frihet som gör det möjligt för människor att kunna leva i harmoni utan att besväras av diskriminering och oro.
Även om detta kan tyckas vara en alltför vid tolkning av religionsbegreppet har historien visat vilka följderna blir när staten tillåts definiera vad religion är. Genom att tyckas ge officiell sanktion av idén att minoritetsreligioner “inte erkänns” skapar staten en grogrund för diskriminering. Den logiska slutsatsen av detta icke-erkännande blir för de flesta människor att den tro och de utövningar som omfattas av medlemmarna i minoritetsreligionerna inte förtjänar de rättigheter som ges de etablerade religionerna.
Europadomstolen påpekade i Manoussakismålet att till synes oskyldiga regeringsingripanden där man begränsar minoritetsreligionernas rättigheter fungerar som “ett dödligt vapen mot rätten till religionsfrihet”.
År 1997 publicerades en större undersökning med titeln “Religionsfrihet och tro, en världsomspännande rapport” av Centrum för mänskliga rättigheter vid universitetet i Essex som är en av de mest framstående organisationerna för mänskliga rättigheter i Europa. Denna undersökning av religionsexperter runtom i världen kom särskilt fram till att nya religioner måste behandlas på samma sätt som traditionella religioner.
“Religionsfriheten skall därför inte tolkas snävt av staterna och t.ex. bara avse bara de traditionella världsreligionerna. Nya religioner eller religiösa minoriteter är berättigade till samma skydd. Denna princip är av särskild vikt mot bakgrund av de bevis som återspeglas i Country entries, bl.a. i det Europeiska avsnittet, som påvisar att de nya religiösa rörelserna gång på gång utsätts för diskriminering eller förtryck.”
Regeringarnas ingripanden mot minoritetsreligionernas trosuppfattningar och utövningar skapar ett klimat där religiös förföljelse står på dagordningen. Det är dessa synpunkter, vilket historien eftertryckligt har visat, som har lett till att ett antal internationella lagar har formulerats som skall skydda religionsfriheten mot inblandning från staten och skapa religiös mångfald.
Staten har rätt att ingripa endast i de fall allmänna principer kränks och då på individuell basis, inte mot en hel grupp troende. Ingen skulle drömma om att någon av de Europeiska länderna skulle anklaga katolska kyrkan därför att någon av dess präster stod till svars för olämpligt uppförande. En minoritetsreligion bör därmed inte ställas till svars, varken civilrättsligt eller straffrättsligt, på grund av att en eller några få personer påstås ha syndat.
Fortsätt...
| Föregående | Ordlista | Innehåll | Nästa |
| Undersökning | Relaterade sajter | Boklåda | Hem |
humanrightsofficer@scientology.org
© 1999-2004 Church of Scientology International. Alla rättigheter förbehållna.